Vanligt med synproblem efter covid-19

Många med långvariga besvär efter covid-19 drabbas också av synförändringar. Det visar forskning vid Rehabiliteringsmedicinska kliniken i Linköping, och bilden bekräftas av Therese Westerlund, vidareutbildad optiker hos Optiker Almå i Linköping. Hon möter många långtidssjuka och uppgivna patienter i sin vardag, men ser också att det finns behandling som hjälper.

Therese har lång erfarenhet av att hjälpa vuxna och barn med traumaskador och patienterna kommer ofta till henne via Neurorehab och Barnrehab i Linköping. Vid närmare undersökningar har det visat sig att flera av dem också haft covid-19 och Therese blev nyfiken på sambandet mellan sjukdomen och symptomen de uppvisade.

Ibland har fler medlemmar i samma familj sökt hjälp eftersom de också varit sjuka i covid-19, men patienterna har också strömmat till via sociala medier där Therese namn finns med i forum för långtidssjuka.

Fram tills nu har Therese träffat 54 patienter från olika håll i landet. Dels från Linköping förstås, men också från Stockholm, Göteborg, Växjö och andra orter.

I början träffade jag många äldre och personal inom vården, helt enkelt för att de blev sjuka först. Men i snitt är de flesta som kommer i 40-årsåldern och börjar få svårt att läsa på nära håll, säger Therese.

Ungefär hälften av patienterna har varit hos specialister inom neurologi och lungmedicin för sina symptom kopplade till covid-19. Mer än hälften hade tappat lukt och smak under infektionen och ungefär en fjärdedel upplevde sig vara stressade innan de insjuknade, vissa på gränsen till utmattning. De flesta är ljud- och ljuskänsliga och många känner sig uppgivna och nedstämda. Bara någon enstaka av Thereses patienter upplever enbart synproblem.

– Många känner sig inte tagna på allvar och är så ledsna att de gråter när de berättar om sin situation. De har alla möjliga symptom, men vet inte vart de ska vända sig, berättar Therese. Jag bokar extra långa besök när vi träffas första gången, en timma och 20 minuter, och försöker anpassa mig efter hur sjuka de är. Många behöver dämpad belysning och en tyst miljö. Jag talar med så lugn röst jag kan och pausar ofta. Vi tar en bit i taget och jag försöker vara lyhörd för deras berättelser för att kunna välja övningar som passar in i deras liv och vardag.

Många med långvariga besvär efter covid-19 har problem att läsa, se på TV, åka bil eller gå och handla. De kan uppleva yrsel, optic flow, objektrörelse och ansträngning eller dubbelseende på nära håll. De har ofta svårt att sålla i det perifera seendet. Den vestibulo-okulära reflexen kan vara påverkad och vissa har visuellt nedsatt minne. Över lag liknar problemen dem som finns hos personer med traumaskador och hjärnskakningar.

 – Jag använde min erfarenhet av att behandla traumapatienter men behövde naturligtvis testa mig fram med de första fallen. När de kom tillbaka och mådde bättre, ja då visste jag att behandlingen fungerade. Jag lär mig att förstå patienterna bättre och bättre och kan anpassa behandlingen för varje individ. Men generellt, om jag jämför med traumapatienter, får jag minska antalet repetitioner och gå mer varsamt fram med covidpatienterna. 

Och det finns dessvärre ingen snabb lösning, men med insatser på flera områden är chansen stor att patienterna mår bättre. Therese recept för en lyckad behandling innehåller i de flesta fall tre delar: Rätt glasögon, filterglas och träning.

Först och främst gör hon en synundersökning och kollar hur patienterna ser. Många har inte haft glasögon tidigare men kan behöva det nu. En del har visat sig vara okorrigerat översynta och andra kan behöva justera styrkorna på sina glasögon eller kontaktlinser. 

– Ofta är muskeltonusen i hela kroppen nedsatt och det påverkar också ögonen, så vi behöver ge patienterna en så vilsam bild som möjligt, berättar Therese. Jag börjar ofta med att plocka bort progressiva glasögon och ge patienten två par i stället för att hjärnan ska slippa göra omställningen, och ibland behövs ett avlastningsprisma på nära håll. 

Therese erbjuder nästan alltid filterglas, men ibland väntar hon till andra besöket eftersom det är mycket som ska processas i början. Fördelen med komfortfilter är att de filtrerar bort valda delar av ljuset och det upplever många som behagligt och lugnande. En del köper filterglasögon med styrka och andra har dem utanpå sina vanliga glasögon. 

– Covers är ofta en bra lösning för migränpatienter eftersom de tar bort ströljus, men det har visat sig vara en bra lösning även för covidpatienter eftersom dessa har samma behov av att begränsa inflödet av ljus. 

Therese har märkt att rosa filterglas (ML41) ofta upplevs positivt av dem som provar. 

– Jag rekommenderar alltid ML41 eftersom jag tycker att det ger bäst avlastning för ögonen, men jag låter patienterna prova olika färger och nyanser. Många upplever en behaglig känsla av ML41 redan vid utprovningen och uttrycker att de får en känsla av lugn. Att överaktiviteten i hjärnan dämpas och det blir stilla. 

De patienter som är okorrigerat översynta har visat sig se bättre med blått filter, medan de närsynta ofta ser bättre med rosa. Någon enstaka har också föredragit ett grönt filter. Däremot visar Therese inte kontrastfilter för de här patienterna eftersom det är vila som eftersträvas – inte mer information som ska processas av hjärnan.

Träning, den tredje delen av behandlingen, är också den tuffaste för patienten men Therese försöker hitta övningar som passar in i vardagen. 

– Gillar man att gå i skogen är det en bra övning att promenera längs träden på nära håll för att träna det perifera seendet. Jag hade en patient som föredrog stan, och hon började stryka längs husväggarna i sina övningar. Man får vara lyhörd, helt enkelt. 

Muskeltonusen hos de här personerna är ofta nedsatt efter långa sjukdomsperioder. En del har legat i ett mörkt rum och inte använt synen på flera månader och för dem kan det räcka att läsa en minut om dagen. 

Dessvärre är det just det som känns jobbigt som patienterna behöver träna på. Flera patienter är ganska uppgivna när de kommer och ibland har de svårt att se att övningarna kommer att göra någon skillnad. 

–En man som kom till mig älskade att cykla och springa men hade fått sluta med det eftersom hans synproblem gjorde sig extra påminda då. Han kämpade på med sina övningar och efter lite justeringar klickade det plötsligt till. När han efter mycket kämpande klarade den tilldelade övningen löste sig också de resterande synproblemen och det var förstås oerhört glädjande att se att han mådde bättre, berättar Therese.

I början följdes patienterna upp efter ca sju veckor, vilket visade sig vara lite för tätt. Efter hand upptäckte Therese att tre månader var en ganska lagom period, eftersom träningen då hade gett ett tydligare resultat. 

– Det är viktigt att mätningen visar att det har blivit skillnad, så att de får en push i träningen. Många tror inte att de har blivit bättre förrän utvärderingen visar det svart på vitt. Det ger dem nytt självförtroende och ny ork att fortsätta.

I takt med att allt fler patienter har behandlats av Therese, har kunskapen ökat och hon kan nu bygga vidare på sin erfarenhet. Eftersom sjukdomen var obekant och det inte fanns några studier att luta sig mot i början, fick lärdomarna komma efter hand. Men hennes recept för en lyckad behandling har inte förändrats:

– Det är rätt glasögon, träning och filterglas. Och en stor dos tålamod…